TV-LICENSAVGIFT

Vad trött jag blir!!!!

Visst är det skamset av en kulturminister att inte betala Tv-licens!
Visst är det något fel när en statlig kanal tar ut avgifter och inte ens dom som styr Sverige vill betala avgifterna. Men kom igen, jag förstår dom som inte betalar!

Jag tror jag har en idé...
Väldigt många i Sverige betalar ingen Tv-licens. Vad kan det bero på? Antingen är det för att det är så lätt att komma undan det, eller så är det för att Sveriges Television har så tråkiga program.

Jag tycker man ska avskaffa Tv-licensen. Dom som vill se vissa program på ettan och tvåan kan betala för det. En licens i Sverige kostar per hushåll i dagsläget 1968:- per år. Dvs 164:- i månaden och det blir ca 5,50 per dag. Delar man det vad det kostar per program som visas per dag i ettan och tvåan så blir det inte mycket penningar. Men jag tror ändå att staten skulle få in mer pengar om folk fick "punktbetala" program som de vill se. Tänk Er om en del av Sverige vill se Folktoppen. Att se Folktoppen kan vi säga kostar 5:- 5 x 2.000.000 hushåll(nu tror ju inte jag att Folktoppen har så många tittare men ändå...) det blir 10.000.000:- på ett program.
De programmen som inte har så många tittare riskeras att läggas ner självklart. Men om jag behöver betala ca 5:- per dag för något jag inte tittar på så lider ju jag för det.
Jag kan nog inte ens komma ihåg när jag såg på ettan och tvåan senast.
Nu tillhör jag ju de laglydiga som betalar licens.
Visst det är skitpengar, jag tycker jag kastar dem i sjön.

Jag tycker att Sveriges Television ska känna av konkurrensen och samtidigt göra bättre program. Vi lever ju i ett land där det finns konkurrens om allting. Så varför ska en TV-kanal (som jag känner det som) få stöd från staten, som ändå inte verkar bry sig speciellt om kanalen.

Nej, här krävs punktinsats.
Folk får betala för de programmen i SVT som dem vill se.
Får SVT sedan in tillräckligt mycket pengar så kan de snabbt utröna vilka program som folket vill se och sedermera lägga ner det andra. Det är den världen vi lever i. Konkurrens och valfrihet. Inget dumt i det.
I dagsläget så kan folk betala för att ringa in till olika evenemang som visas på Tv. T ex röstning vid melodifestivalsammanhang. Så då kan ju folket lika gärna betala för program som de dagligen vill se, som är intressanta just för dem.

Eller om detta blir för stort problem, reklamfinansiera SVT då istället, för jag tillhör dem som kanske ser på SVT kanalerna MAX en timme i veckan. Nu betalar jag uppenbarligen för att se på SVT 5,40 per dag... det är ju inte heller rätt. Det är ju som att gå och handla och säga till kassören att: "Jag betalar det här, men jag kommer inte att använda mig av det." Kassören skiter ju i vilket i och för sig, men jag slänger ut pengar för något som jag inte kommer använda mig av.

Har jag fel????

Jag har en teori på LOST

KANSKE LÖSNINGEN PÅ LOST

Jag tror att det är såhär...

Efter kvällens avsnitt när Desmond kommer tillbaka och han sa att hur han än försökte åka från ön i segelbåten så kom han tillbaka till den.

Då singlade tio-öringen ner för mig...

Självklart är hela ön en gigantisk magnet. Kompassen på båten visar fel och därför kom han tillbaka. Hur kom jag att tänka på detta då?
Jo under hela Lost-delarna har vi någon gång noterat att det är ett starkt magnetfält nere i luckan där dom trycker in koden på datorn. Vad gör koden då? Kanske är det så att när koden slås in igen så aktiveras magnetfältet återigen. Inget annat kommer att hända om de inte slår in koden, inget annat än att magnetfältet försvinner.

Alla är involverade i ett experiment för att se hur människor reagerar tillsammans och i pressade situationer. Flygplanet kraschade på ön för att kommunikationen och radarn fick spel, återigen pga magnetfältet.

Tolken

Nicole Kidman spelar en tolk vid namn Silvia Broome. Hon jobbar åt FN för att tolka. En kväll när hon återgår till jobbet när ingen annan finns där, så hör hon något som hon absolut inte ska höra. Ett mord planeras på en afrikansk statschef. Hon vänder sig till FBI och får hjälp av Tobin Keller (Sean Penn), dels för att få rätsida på det hon hört och för att själv få skydd. Men Tobin har svårt att tro på Sylvia. Ju mer han gräver fram om henne, desto mer invecklat blir det. Hon behöver hjälp, och det snabbt.

Det är inte många filmer som jag känner att jag skulle önska att den höll på längre. Den här tog slut för fort och då höll den ändå på i drygt 2 timmar.

Mycket bra film. Absolut sevärd!

Rockstar

Varför varför varför???!!!!!!

En kille (Mark Wahlberg) har stora drömmar att bli en rockstar. Han har en dröm och den blir sann. Filmen är kantad av sex, drugs and rock n roll.
Visst... behövs det göras en film som visar en rockstars mörkaste leverne? Alla vet väl att det inte är guld och gröna skogar? Det är väl inget nytt?

Domino

En rapp, snygg filmad film. Helt klart.
Bra skådisar, eller vad sägs om Mickey Rourke (jag hade svårt att se att det var han), Christopher Walken och Keira Knightley.

Denna film handlar om Domino (Keira Knightley) som har haft en tuff uppväxt och söker sig till ett litet annorlunda jobb... Som prisjägare.
Hon jobbar åt Ed (Mickey Rourke) och blir insyltad i diverse olika händelser. Klart sevärd. Missa den inte... och OM jag ska klaga på något så är det väl att Keira Knightley känns lite för ung för rollen som en råbarkad prisjägare.

Men den är typ en riktig historia. Eller som jag har för mig att det stod i början This is a real story... kind of

The final cut

Vilken idé!!! Vilken lysande filmidé, men synd att den faller platt bara.

Tänk dig att när du föds får du ett chip inprogrammerat i hjärnan som spelar in allt du gör under din livstid, för att när du dör får dina närmaste en "återupplevelse". Istället för en begravning med kista och allt så visas en film om ditt liv, sett ur dina ögon. Redigerat till 1.40. Va är det inte strålande?

Robin Williams spelar redigerare, denne arme stackare som får titta igenom en människas liv och ta ut alla godbitar. Självklart ska det visas till den dödes fördel. Vilket blir lite svårt när en högt uppsatt medborgare har utövat incest och hemskheter. Vilket blir problematiskt.
Men det skruvar till det hela när han ser sin barndomskompis på samma film som ska vara död sedan länge. Självklart skapar detta lite förvirrelse.

Lite mer paranoia, lite mer mord, lite mer av allting skulle inte ha skadat. Istället får vi följa Robin Williams torra karaktär, där han utan några som helst känslor tittar på folks mörkaste egenskaper.

Synd, men smaken är ju som baken...

Inside man

Idag såg jag "Inside man", mycket bra!!!!

Polisen Frazier (Denzel Washington) är förhandlare. Han kommer in i en soppa som ser rent omöjlig ut att ta sig ur. En grupp bankrånare tar sig in på en bank och Dalton (Clive Owen) leder denna trupp om 4 rånare.
Men dessa rånare är inte ute efter bankens pengar. De är inte intresserade av valvet. De ställer inga direkta krav. Frazier känner det som om de sitter och väntar på att rånarna ska ställa krav. Men det tar lång tid innan det kommer.
Något verkar inte stämma.

Samtidigt sitter bankägaren, Arthur Case (Christopher Plummer) på sitt kontor och svettas. Han har ett mörkt förflutet som finns i ett bankfack på den banken som rånarna befinner sig på.

Mycket spännande film. Kan varmt rekommenderas.

Jag har förresten läst någonstans att Denzel inte kysser någon av sina motspelerskor i filmer för han vill ta hänsyn till sin fru. I tidigare filmer jag sett med Denzel har jag faktiskt inte sett honom göra det heller. Men nu gör han det.

Bra film kan rädda en dag...

Ja, jag behöver inte mycket för att min dag ska bli bra. 2 bra filmer på raken och så är lyckan gjord. Sedan kan det ju vara så att det är mycket beroende på hur man mår och i vilken sinnesstämning man är i, när man ska titta på en film.

För några dagar sedan så såg jag först "Elizabethtown" och sedan "I hennes skor".
Filmerna i sig är väl ganska tragiska.

Vi tar då "Elizabethtown" först:
Drew Baylor (Orlando Bloom) är en drömmare. Han har uppfunnit en ny sko som ska förändra världen. Men självklart går det åt pipan. Företaget han lanserat sin idé till förlorar fruktansvärt mycket pengar på denna sko som ingen vill ha. Självklart blir han av med jobbet och i hans förtvivlan så är han i stånd till att begå självmord, han ser allt i svart. Då ringer telefonen och hans syster säger att deras pappa har dött när han har besökt sin hemstad Elizabethtown. Han måste åka dit och se till att pappan kommer hem för att få begravas hemma. Han åker dit själv för att hans mamma (Susan Sarandon) vill inte åka dit för att hela ortsbefolkningen tittar snett på henne, sedan dagen hon träffade Drew´s pappa. På färden träffar han Claire (Kirsten Dunst) som är en charmig flygvärdinna, som är ihärdigt flirtande mot Drew. Det blir en spännande och charmig resa man får följa med på och det var jag glad över att jag fick.

"I hennes skor":
Maggie (Cameron Diaz) och Rose (Toni Colette) är systrar och rivaliserande sådana. Maggie är den flirtande, oansvariga systern som lever på sitt utseende och tar dagen som den kommer. Rose är den ansvarsfulla, mogna systern som aldrig direkt haft tur med män.
Det gör ju inte saken bättre när Maggie har sex med Rose's kille i Rose's säng. Rose kommer hem och ser detta. Det är hemskt att se och man lider verkligen med Rose.
Hade det varit en vän som gjort detta hade man klippt banden, men det är inte så lätt när man är systrar. Maggie försvinner för att ta upp kontakten igen med sin mormor (Shirley McLaine) som bor i ett område för pensionärer. Hon har inte träffat sin mormor sedan hon var liten. Maggie får lära sig att ta mer ansvar och Rose har ingen aning om var hennes syster är och hon är orolig. Rose säger upp sig som advokat (eftersom hennes kille jobbade på samma jobb) och hjälper folk gå ut med hundar istället. Livet förändras för dem båda på olika håll men till det bättre.

Ovanstående filmer var klart sevärda, mysiga och glada. Trots den mörka historien, deppiga som fanns i de båda filmerna. Men de gav en känsla av hopp i alla fall.

Film igen...

Igår gick jag ner till min lokala ICA affär och hyrde film. Jag tittade på de senast inkommande nyheter bland filmer och tog då "Libertine" med Johnny Depp, som för övrigt är en otroligt bra skådespelare.
Han spelar en playboy, en 1600-tals poet med namnet Earl of Rochester. Filmen är väldigt mörk, en ångestladdad film. I början när Rochester tittar in i kameran och säger: "Ni kommer att hata mig, här är min historia." Så tror jag honom. Jag är helt övertygad om att Johnny Depp ska se till att jag hatar honom och det gör jag. Vilken vidrig människa men ack så sorlig. Rochester levde ett utsvävande liv med vin och kvinnor som fick betala sig bittert. Hans "mission in life" var att inte vara omtyckt. Tyckte någon om honom så hade han misslyckats. Men det är ju konstigt att hur skitigt, rått och rakt på sak denna film är så är den smått romantisk. Men 1600 tals filmer har ju benägenhet att vara romantiska vad den än berättar...
Det är svårt att balansera det vackra svarta ångestladdade med könsord i nästan varannan mening och ändå få filmen att vara vacker. Men dom har lyckats... Något jag tyckte var synd var att John Malkovich var ganska blek som Kung Charles den II

Johnny Depp har ju sagt vid flertal tillfällen i intervjuer att han inte söker de "säkra" rollerna, utan han vill utmana sig själv och det kan floppa rejält. Men han har ju lyckats med sina roller hitills. Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean var ju tydligen tveksam från början och det var många som inte trodde på karaktären. Men "good old Johnny" fixade det också.

Jag är ju ingen censurmänniska, inte alls. Men filmen är från 11 år eller rättare sagt "Lämplig från 11 år" står det på fodralet. Om jag hade barn så skulle jag inte sätta dom framför denna rulle. Inte för att den är hemsk eller läskig, utan för meningarna som kommer ut ibland. Som sagt var... könsord i nästan varannan mening.

Smaken är som baken... delad

Jag har sett en hel del filmer den sista tiden. Dock inte nya, men filmer jag velat sett. Hur kan man egentligen recensera i film OCH i musik? Det är ju omöjligt.

Jag har just nu sett slutet på Armageddon för 20:e gången säkert, och ingen film kan få mig att VARJE gång, börja gråta som den. I den scenen när Harry Stamper (Bruce Willis) beslutar sig för att bli ett med asteroiden, för att rädda jorden från undergången. Visst den är amerikaniserad och overklig men det finns ändå en känsla i den. Så starkt sorglig, men ändå rolig med rappa repliker OCH en otroligt bra musik.
Jag är ju helt galen i filmmusik. Armageddon är en av många filmer där jag fastnat för filmmusiken, en annan film där jag kan rekommendera musiken i är, The Rock.

Om vi då återgår till ämnet...
Om man tar en kvällstidning som expresen, har just Armageddon bara fått två getingar.
För att roa och nöja dom recensenterna så krävs det flerfaldigt oscarsnominerade filmer och vår egen regissör som Bergman filmer får ju högt betyg varje gång men SORRY Bergman. Jag kan inte hålla mig vaken i dina filmer. Jag somnar varje gång. OCH JA, Fanny och Alexander ÄR för lång! Då blir det en annan kanal på Tv'n jag sätter igång.

När jag ser en film så vill jag fly från verkligheten, är det inte det som är meningen med film. Att man kan komma från vardagen?
Vad är bättre då än att följa med ett gäng oljeborrare för att rädda världen från en framfarande asteroid?

Jag kan slå vad om att när Brokeback mountain visas på tv så kommer den garanterat att få 5 getingar... ja kanske 4 då... och den slog inte an på någon sträng hos mig.

Men smaken är ju som baken... delad.

Men om ni som läser här tycker om filmer som The Rock, Armageddon, Matrix och liknande, så kan ni titta in här då och då, för jag kommer att själv skriva om filmer som jag sett och vad jag tycker om dem... ja, jag blir en egen recensent.. Ha ha ha ...

Är jag hjärtlös?

Just nu pågår en tv-program om svullo. Det var tyst om honom ett antal år och han kom väl aldrig tillbaka. Han var ju "het" på 80-talet. Okej då. på 90 talet då...
Jag blir så less av dessa program som ska visa kändisar som kände en annan kändis som dött tragiskt. Undrar om de verkligen kände honom? Hur han var som komiker var ju inte så svårt att se eller förstå. Det var ju bara att knäppa på tv'n.

Jag tycker Svullo var bra när han kom. Det var nytt och spännande rebelliskt. Men idag betyder det egentligen ingenting och det kände väl han också. Den humorn han körde då är ju egentligen barnmat nu.
Jag kommer ihåg när han var på mitt första jobb och skulle ta emot en guldskiva för "För fet för ett fuck" med Electric boys. Han gick på kryckor då för han hade gjort illa benet och jag frågade honom snällt om jag fick ta en bild av honom och han grymtade väl till ett "ja". Men då var det stort... (Här skulle jag velat ha lagt in bilden som jag tog men det gick inge bra...)

Och det är samma sak som Magnus Uggla hade som titel på en skiva: "Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte hör snacket efteråt."

Det i allra högsta grad skulle väl Svullo hålla med om eller så brydde han sig inte ett dugg om det...